Var det bättre förr? Erfaren åkare möter ny
Det skiljer 35 år i erfarenhet mellan våra lastbilschaufförer Michael Thim och Christoffer Olsson. Båda kör anläggningsbil men frågan är om något förändrats sedan Michael inledde sin karriär på åttiotalet? Vi tog killarna på pulsen!
Hur länge har ni kört lastbil?
Michael: ”Jag började köra lastbil 1982, då var jag 22 år. I början hoppade jag runt lite här och var och 2008 köpte jag min första egna bil. Jag har varit med i Fraktkedjan sedan sammanslagningen med LBC Väst 2011.”
Christoffer: ”Jag skulle ju köra grävmaskin men det blev inriktning transport på gymnasiet och nu har jag kört lastbil i fem år, varav drygt 2,5 år som egen företagare och medlem i Fraktkedjan.”
Har något förändrats genom åren?
Michael: ”Man tänker inte på det så mycket, men tittar man i backspegeln så var det ett helt annat tempo då och även mycket lättare att komma fram. Nu är trafikflödet dagtid helt otroligt, jag fattar inte var alla bilar kommer ifrån. Sen är det ju en helt annan kontroll på hur man kör också. Förr höll man på med ”bladet”. Det var en pappersskiva som man satt in i en klocka som sedan ritade upp hur man körde. Nu sker ju allt det där elektroniskt.”
Om jag säger säkerhet och ergonomi – vad tänker ni då?
Christoffer: ”Det är en självklarhet. Jag reflekterar knappt över saker som varselkläder och hjälm – det har man på jobbet helt enkelt! Jag kan tänka mig att det är bra säkrare för arbetarna nu än för 20 år sen…eller?”
Michael: ”Verkligen, när jag började var det aldrig fråga om att ha hjälm, om man inte jobbade där det var kranar såklart. Sen, när man var yngre hoppade man ju ner från lastbilen. Det gör jag inte längre, jag fick helt enkelt tänka till när jag fick ont i knäna och det visade sig att jag knappt hade brosk kvar i dem.”
Christoffer: ”Hoppa gör man ju inte, det gör ju jätteont! De fick man lära sig på utbildningen redan, det var ju nästan mer prat om ergonomi än något annat känns det som.”
Erfaren vs. ny. Nej, någon konkurrens är det inte frågan om mellan kollegorna Michael Thim och Christoffer Olsson – snarare en skojfrisk och lättsam stämning.
Foto: Anna-Lena Lundqvist
Michael, upplever du att man ser på miljöfrågor på ett annat sätt nu än då?
”Nu vill jag ju tro att de flesta stänger av bilen och inte låter den stå på tomgång i onödan. Det gör jag i alla fall. Förr tänkte man däremot inte så, då startade man den på morgonen och så gick den hela dagen. Varför vet jag inte, det var bara så det var.”
Ni har lärt känna varandra genom Fraktkedjan, vilka är fördelarna med att jobba tillsammans på det här sättet?
Michael: ”De här tankarna om att vi ska jobba tillsammans har alltid funnits hos Fraktkedjan, men nu när nätverket är så stort märks det ju ännu mer. Vi är ett stort team med över 350 bilar. Kamratskapen och tillhörigheten betyder mycket.”
Christoffer: ”Att ingå i ett nätverk som detta betyder dessutom mycket när man är ny i branschen och ska få allt att rulla. På det här sättet har jag fått hjälp med uppdrag och stöttning som jag inte skulle haft annars.”
Om vi står här om 40 år igen, hur ser det ut då tror ni?
Christoffer: ”Jag är nog kvar i branschen, men jag tror inte att jag sitter och kör lastbil till pensionen, då har nog någon dator tagit över ratten.”
Michael: ”Ja, då ser det nog helt annorlunda ut. När jag började köra lastbil fanns det inte en tanke på elbil ens, i framtiden kanske vi står här med fyra hjul, sensorer och en ratt. Tror inte heller vi kör runt som vi gör i dag, då är man kanske snarare en övervakare av ett självkörande fordon.”